Kärlek

Satt i soffan och funderade över livet och olika aspekter av kärlek. Då flög en ringduva tätt intill fönsterrutan och landade på hängrännan vid taket utanför mitt fönster. Tankarna växlade fokus och tog mig med till min senaste runda i skogen, som jag gjorde för några dagar sedan. Då förundrades jag över det stora antal ringduvor jag stötte på. De flesta i par, men det som verkligen drog min uppmärksamhet till sig, var en mindre flock som flög upp ur vegetationen och satte sig i trädkronorna ovanför stigen där jag gick. För mig är dessa fåglar vanligare på gator och torg här i stan och inget jag förknippar med skog och mark. 

Funderade över ringduvans budskap och plockade fram boken Djurens språk av Solöga.

"Ringduva. Kärleken har vingar. Min gåva till dig är att sprida kärlekens budskap. Säg något positivt till någon. Gläd någon idag"

Så kanske att duvans budskap var att dela mina tankar om kärlek, vad kärlek är för mig och hur jag ser på kärleken.

Wikipedia

"Kärlek 

stark, positiv känsla baserad på tillgivenhet. Kärlek är ett spektrum av känslor och attityder som präglas av ömhet, tillgivenhet, samhörighet och villighet till uppoffring."

För att kunna älska andra och ge dem min kärlek, ligger grunden i att älska mig själv. Jag kan inte ge till någon annan det jag själv saknar. En stor del i självkärleken är att acceptera sig själv med alla fel och brister och känna att man är okej. Att fela är en del av att vara mänsklig. Accepterar jag brister hos mig själv, har jag också lättare att acceptera och förstå att andra människor gör så gott de kan, utifrån sina personliga förutsättningar. 

Att älska sig själv är även att sätta sina egna behov först. Frågan "Vad behöver jag för att må bra?" och följa det, kan ses som egoistiskt, men är en förutsättning för att kunna ge kärleken vidare. 

Däremot får mina önskningar och behov aldrig innebära att jag begränsar någon annan. Mina medmänniskor har ju samma rätt som jag att få sina behov och önskningar tillgodosedda. 

När man älskar någon är man villig till uppoffringar. Ja absolut, men inte till den grad att man utplånar sig själv eller låter någon annan ta makten över och styra ens liv. Det är inte kärlek utan underkastelse. Men det var inte om att göra våld på sig själv den här texten skulle handla, utan om kärlek.

Under många år brottades jag med mig själv. Jag upplevde alla mina känslor som beige, att alla andra upplevde mycket starkare känslor än jag var förmögen att känna. 

Jag gick till en psykolog som talade om för mig att jag inte var benägen att känna kärlek för att jag inte kunde hata. Jag behövde släppa loss hatet inom mig för att få tillgång till kärleken.

Allt behöver sin motpol, sa han, men för mig finns ingen motpol till kärlek, kärleken bara är och den är fullkomlig i sig, hat är en känsla sprungen ur rädsla och har ingenting med kärlek att göra. Jag svarade honom att om hat var enda vägen till kärlek så nöjde jag mig med att känna värme och tillgivenhet till de som står mig nära.

Några år senare när jag precis lämnat min man, våra barn, vårat hem och allt som varit min trygghet i tillvaron började jag omvända min syn på kärlek. Många i omgivningen förvånades över vår separation, då vår relation var ganska problemfri. Inga bråk, gräl eller aggressioner, bara vardagliga små bekymmer att lösa. En vardag som flöt på helt enkelt. Jag och min exman har en fin relation och ett bra samarbete kring våra barn, även om delar av separationen har var svår och en stor sorg för oss båda, har vi försökt att lösa den tillsammans så bra som möjligt för alla. 

Det som öppnade mitt sinne för vad kärlek är eller kan vara, var en dialog som utspelade sig mellan mig och en elev i årskurs 4 på skolan jag arbetade.

-Varför har du blivit skild, ville din man inte ha dig längre?

-Jo, det ville han, det var mitt val att skiljas.

-Varför då? Varför ville du det?

-Jag kände att jag inte älskade honom på det sättet som han förtjänade och att jag inte kunde ge honom det jag vill kunna ge i ett förhållande. Jag ville att han skulle få möjlighet att hitta någon som han kunde älska och som älskar honom på samma sätt tillbaks.

Eleven satt tyst en kort stund och tittade sedan med sina mörka ögon in i mina och sa helt enkelt,

-Det är också kärlek.

Idag känner jag en glädje över de människor som kommer in i mitt liv och vill dela det med mig, jag kan känna sorg när de väljer att gå, av anledningen att jag älskar dem. Men att hålla dem kvar för min egen skull är ren egoism och har inget med kärlek att göra. 

Jag har också tilliten till att de människor som är menade att vara i mitt liv, kommer att finnas där när tiden är. Därför kan jag tillåta dem gå och känna tacksamhet över de stunder vi delat, om meningen är, så kommer vi mötas igen.

                                                                           "Give the ones you love

                                                                                     wings to fly,

                                                                               roots to come back

                                                                               and rasons to stay."

                                                                                                Dalai Lama