Bilen som stått stilla sedan i februari och som precis fått sulat om till sommardäck, har haft lite problem med sin styrning. Det blev extra märkbart när jag var ute och körde i tisdags. Hade redan tidigare fått ett telefonnummer till en reparatör av en vän, men dragit mig för att ringa. I morse tog jag dock mod till mig, plockade upp luren och ringde. Det var en trevlig kille som svarade och givetvis var det inga problem att fixa bilen.... Jag fick förklara vad problemet var och en bit in i samtalet säger killen "Du, jag fixar en bärgare till dig. Det är en billig livförsäkring, jag tror inte att du ska köra bilen hit själv".
Fick ett nummer till bärgar´n, så blev ytterligare ett samtal att ringa för att boka tid för hämtning av bilen. Det löste sig snabbt, smidigt och till ett bra pris.
Senare på eftermiddagen ringde verkstaden upp, redogjorde för det troliga felet och lämnade ett kostnadsförslag. Det blir ingen billig historia, men i alla fall billigare än alternativen, så bara att betala för att få reparationen gjord. Verkstaden stänger för semester om en vecka, men killen lovade att göra sitt yttersta för att få bilen klar innan dess. Det som skulle kunna krångla till det hela är om leveransen av delar blir sen. Håller dock tummarna för att bilen ska bli klar i tid, så även jag kan komma iväg på semester, tillsammans med min son.
Medan jag väntade på att bilen skulle hämtas, åt jag lunch, omeletten från i går. Valde att äta den kall och det var som att äta en helt annan maträtt. Lite skaldjurspaj över det hela och hur gott som helst.
Hann också med ett långt och trevligt telefonsamtal till en fin vän. Märker att telefonkontakt har blivit viktigare nu när jag inte jobbar. De senaste åren har mina kontakter på fritiden, mest skett över nätet på olika sociala medier, men utan dagliga samtal med kolleger är behovet av att prata med andra människor större och plötsligt har telefonpratandet gjort renässans i mitt liv. Som tonåring var jag en telefonpratare av stora mått, men efter nätets intågande har jag på snudd utvecklat telefonskräck. Det känns skönt att jag kanske håller på att råda bot på den nu.
Slocknade som en sten på soffan efter middagen och sov närmare 2 timmar. Säkerligen välbehövligt och jag hoppas att det inte ska påverka nattsömnen allt för mycket. Blev väckt av att telefonen ringde och åter igen blev det ett trevligt samtal med en riktigt god vän. Vi bestämde oss för att försöka få till en dag att ses nästa vecka. Ser fram mot det mötet.
Jag har inte så många vänner, men de jag har är extra nära hjärtat. Nu har jag både tiden och orken att vårda mina relationer och jag inser också att mina vänner är fler, än jag tidigare reflekterat över. Jag är oerhört tacksam över de vänner jag har, som står mig nära trots geografiska avstånd och jag är tacksam över att nu ha tiden, att kunna ge dem av min tid. Det jag ger, får jag dessutom tiofalt tillbaka och det är fantastiskt.
Det ger mig också modet, att försöka hitta vägen till att leva ett liv som innehåller mer av umgänge, nöjen och livsglädje, än som hittills, att tiden och orken slukas i ett ekorrhjul av arbete...
Kommentarer
Skicka en kommentar