Fortsätt till huvudinnehåll

Inlägg

Visar inlägg från september, 2020

Dag 122

 Vaknade redan vid fyra, men lyckades somna om. Det blev en orolig sömn med ganska obehagliga drömmar fram tills klockan ringde halv sex. Jag gick upp för att göra mig iordning inför yogan, men dottern fick jag inte med mig, då hon också sovit dåligt och ville försöka sova en timme till innan jobb. Jag gick ner till studion och tillsammans med ytterligare en deltagare blev det en lugn start på dagen. Levande ljus och mysbelysning. Fokus på andning och mjuka, inkännande positioner för att stretcha och mjuka upp kroppen. En Riktigt härlig början på en ny dag. Hemma igen gjorde jag frukostsmoothie till både mig och dottern. När hon sedan strosade iväg till tåget parkerade jag mig i soffan med kaffe, en stickning och boken jag började läsa igår. Aktiviteterna under förmiddagen blev en blandning av att sticka, läsa och kolla om det dykt upp något nytt jobb av intresse på platsbanken. Jag saknade lök och ärtor till dagens middag, så tog en promenad till affären. Jag kom hem strax före at...

Dag 121

 När dottern gått iväg till jobbet i morse, satte jag mig i soffan med en kaffe för att planera dagen. Klockan 15 hade jag ett sista terapisamtal inbokat, men fram tills dess var dagen fri. Jag skickade iväg några mail och sedan hade jag en givande chatt med en av mina finaste vänner.  Jag bestämde mig för att jag inte hade några måsten att ta tag i för resten av dagen, utan valde istället att plocka fram en bok som stått länge, oöppnad och obläddrad i bokhyllan. En kurs i mirakler, Avkodad. Måste medge att utan några som helst förkunskaper hade jag inte fattat ett smack, men med det jag har med mig i bagaget fann jag ett visst nöje i att läsa den och det var intressant att upptäcka att min utbildning till viss del har sin grund i En kurs i mirakler.  För någon dag sedan fick jag en fråga av en vän, om disktrasor jag stickade för mer än ett år sedan. Nu på eftermiddagen fick jag för mig att plocka fram min stickning igen och det hann bli 1/4 trasa stickad innan det var da...

Dag 120

 Sov lite illa i natt också, men vaknade ändå en kvart före dotterns väckarklocka ringde. Gjorde ordning smoothie. Tyvärr gick fästet till mixerknivarna sönder igår, så fick göra den i matberedare istället. Det var lite meckigare men det gick. Inget fel på smaken i alla fall. Följde dottern till tåget för att få lite frisk luft och några steg innan jag började med dagens göror. Bokade besiktningstid på bilen till torsdag morgon och gick sedan in på platsbanken. Det var bara deprimerande. Valde att plugga istället. Kollade en videolektion och skrev ner mina tankar kring den. Satte ord för framtiden och vad jag vill uppnå/uppleva i min jobbrelaterade vardag.  Dottern jobbade lite längre idag, men hann hem före middagen var klar. Vi åt Lchf-paj, men utan pajskal liknade det mer en ugnsomelett. Den var god i alla fall. Vi avslutade kvällen i soffan med dokumentären Jakten på Atlantis. Spännande med historia. Dottern blev lite sugen på att studera arkeologi, så vem vet, hon kanske ...

Dag 119

 En natt med många drömmar, igen. Jag skulle till ett sjukhus för att hälsa på någon som var inlagd, men jag kom inte fram. Samma scenario i tre drömmar, med skillnaden att jag använde olika färdmedel, buss, bil och cykel men oavsett, så blev resultatet det samma. Jag och älskling åt frukost och sedan gled förmiddagen fram i maklig takt. Innan älskling skulle åka hem åt vi lunch på veckans rester. Färsfylld paprika, linsbiffar, grönsaker, aioli och yoghurtsås. Gott. När han gett sig av tog jag en dusch. Jag tvättade håret med min nya schampotvål, som kom i brevlådan i veckan och sedan drog jag på mig lite mjukiskläder till eftermiddagens yoganidra/gong-pass jag bokat in mig på. Det var väldigt längesedan jag var iväg till yogastudion och det var fint att komma dit igen. Längtat. Nidra, är guidad avslappning och väldigt skönt. Idag råkade jag faktiskt somna och då återkom drömmen från natten. Undrar vad den vill säga? Ihärdig är den i alla fall. När jag kom hem efter yogan hade dott...

Dag 118

 Idag blev det lite av en sovmorgon då jag inte vaknade fören strax efter halv åtta. Kaffe, äggröra och smoothie till frukost. Jättegott! Medan älskling gjorde rent spisfläkten, vilket jag är väldigt glad och tacksam över, tog jag en dusch. Sedan åkte vi iväg till Erikshjälpen för att lämna lite möbler och en allt-möjligt-låda med saker jag röjt ut här hemma. När vi lämnat grejerna tog vi även en runda inne i butiken och det blev första gången vi kom ut tomhänta. Älskling behövde lite underkläder och jag var på jakt efter nya sängkläder, så det blev en tur till Klädkällaren, där det finns lite av det mesta. När vi kom fram startade vi med att äta lunch innan vi började kolla på det vi skulle ha. Jag fastnade på textilavdelningen och blev kvar där i en och en halv timme tror jag.... Tillslut hade jag dock lyckats bestämma mig för vilket påslakan jag ville ha. Det blev ett set i beige/naturfärgad ekologisk bomull. Enkelt och vackert.  Har funderat ett tag på om jag ska göra en e...

Dag 117

 Vaknade en bra stund innan dotterns väckarklocka skulle ringa och bestämde mig för att sätta igång med tvätten direkt. Längesedan jag körde så många som 4 maskiner på en dag, men så vart det idag.  Körde dottern till jobbet och sedan åkte jag hem och åt frukost tillsammans med älskling.  I tvättstugan hängde jag upp några kökshanddukar i linne på tork och när jag senare plockade ner dem stod mangeln och flirtade med mig. Tänkte ”varför inte?!” Så jag vek handdukarna och körde in dem i mangeln. Jag lät dem snurra runt medan jag plockade ner den torra tvätten i torkrummet. När handdukarna kom ut var de släta och linnetyget blankt och silkeslent. Lite av ett lyckorus sköljde genom kroppen och ett påslakan fick genomgå samma procedur. Under eftermiddagen blev en biltur till Nääs slott och ett besök i butiken Lilla Nääs. Underbar butik med massa vackra ting att vila ögonen på. På övervåningen fanns en permanent butiksdel med julsaker. Jag brukar vara ”anti jul” före slutet på...

Dag 116

 Stor röjar dag. Gjorde frukost åt dottern och sedan skjutsade jag henne till jobbet. När jag kom hem igen plockade jag ut alla flyttlådor ur sovrummet in i köket och började sortera. Märkte lådor med innehåll, slängde, sorterade och fyllde upp ”skicka-lådan” med saker som ska få gå vidare till bättre behövande. Det tog i stort sett  hela dagen, med paus för terapisamtal på en timme. Dagens samtal, gav mig pepp i att inte fundera över eller lyssna så mycket på vad andra tycker, utan lyssna till mitt inre och följa den väg som är min att gå. Jag har känt en viss tveksamhet, men genom att lyfta upp min oro i ljuset och synliggöra den, kunde jag också betrakta den ur olika perspektiv och förstå den och efter en stund var den inte lika skrämmande längre. Min väg blev lite tydligare kan man säga. Till middag blev det färsfyllda paprikor. Jag tog  gårdagens överblivna tacofärs och hittade ett nät med 8 paprikor för 29:- på Coop, så det blev en hyfsat billig middag och dessutom ...

Dag 115

 En välsignelse att varje dag är ny. Körde dottern till hennes jobb och när jag lämnat av henne, skickade jag ett sms till min fina vän, som bor ett stenkast därifrån och bjöd in mig själv på en fika. Det blev en trevlig morgon som övergick i förmiddag och sedan tidig eftermiddag innan jag kom därifrån. Vi samtalade om livskriser och om samhällsstrukturer som berövar människor på naturligt umgänge över generationsgränserna och allt annat mellan himmel och jord. Jag blev bjuden på lunch och samtalet fortsatte över en kopp te. Vid tretiden begav jag mig hemåt. Väl hemma plockade jag fram dammsugaren och körde ett varv i väntan på att dottern skulle komma hem. När hon kom tog vi en promenad till affären för att köpa det som saknades till veckans onsdagstacos. Vi fixade maten tillsammans och sedan dök sonen upp vid halv sju. Det blev en härlig middag med fina samtal och mycket skratt. När sonen åkt hem till sin far igen, kröp jag och dottern upp i soffan för att avsluta kvällen med fil...

Dag 114

En dag som inte kan beskrivas med ord.  Drack mitt frukostkaffe när älskling ringde och berättade att hans mamma somnat in under natten. Ett väntat, men ändå sorgligt besked som gjort att dagen stundtals har blivit suddig och oklar av tårar. Många känslor som avlöst varandra. Man kan ju tycka att en sorg, är nog för en dag, men strax före middagen fick dottern ett samtal. En nära kompis mamma ringde och berättade att vännen dottern träffat under dagen, blivit utsatt för våldtäkt strax efter att de sagt hej då till varandra och dottern tagit tåget hem.... Så utöver sorg har även känslor av skuld, ilska, rädsla och total förtvivlan kommit till ytan, dragit fram som en orkan här hemma och slutligen ebbat ut i en känsla av overklighet. 

Bara människa

 Idag vajar flaggan på halv stång.  Älsklings mamma har fått sin vila.  Det är en lättnad i sorgen, att veta att hon inte längre har ont, att hon slipper lida, samtidigt är jag ledsen över hennes bortgång och att jag inte är på plats och kan dela sorgen och stötta älskling i det här.  Jag bär också en egen sorg som jag har behov av bli mött och tröstad i. Jag är den som ofta försöker stötta men jag är också bara människa. Just nu känner jag mig otillräcklig, men inser att jag endast kan vårda och läka min egen sorg, även om delad sorg sägs vara halv sorg.  Till dig varma människa och modiga själ som tillslut släppte taget om jordelivet; Jag ska vårda minnet och de fina stunder vi hade tillsammans. Trots en relativt kort bekantskap ur ett livsperspektiv sett, var vår relation varm och nära. Du ställde frågor som du viste innebar en risk, att ge dig svar som du inte ville höra, men du ställde dem, med omsorg om mig. Jag tror att de öppna och ärliga svar jag gav, t...

Dag 113

Vaknade tidigt, strax innan älsklings väckarklocka gick igång. Tanken var att han skulle jobba idag, men han kände sig lite halvkrasslig redan i går kväll och var inte alls i form när det var dags att gå upp. Blev en hemmadag för honom idag, vilket gjorde att jag sköt på min hemresa några timmar. Det blev att somna om och sedan en lugn förmiddag med frukost och stilla tempo. Plockade upp dottern i Karlstad och sedan körde vi vidare hemåt. Vi stannade till hos min fina mamma på vägen, där vi blev bjudna på middag, lax i citronsås, riktigt gott! Jag fick en liten present också, en aloe vera /avokado tvål som jag blev väldigt glad för och en påse av mitt favoritkaffe.  Sen hemkomst och då det blir tidig morgon i morgon bitti, blev det rätt i säng för natten.

Dag 112

Nära till känslorna och skratt övergår i tårar, tårar blir till skratt. Känslorna ligger under ytan, blossar upp, svämmar över och jag saknar kontroll.  Jag är oförberedd på mina reaktioner och överrumplas, blir överraskad och förvånad.  Jag har kapitulerat. Låter känslorna komma, bryr mig inte om att analysera utan bara acceptera det som är. Känslosam eller känslosann... Att ha nära till känslorna, att inte kunna stänga av är tröttande, men kanske också viktigt för att ha nära till sitt hjärta.  Det blev en kort tur ut i svampskogen under dagen. En halv liter blandade kantareller och skogsluft satte lite guldkant på dagen som annars präglats av huvudvärk och trötthet. Somnade när vi kom tillbaka till husvagnen och när älskling åkte iväg till sin mor, sov jag vidare några timmar till. Vaknade vid halv åtta och det började skymma ute. Var lika trött när jag vaknade som när jag lagt mig, men diskade och rensade svampen innan jag tände lite ljus och satte mig i soffan för at...

Dag 111

En dag där känslorna legat nära ytan. Vi var hos älsklings mor några timmar på förmiddagen. Hon sov mestadels av tiden och det var väldigt stilla, lugn energi i rummet. Hon tittade upp några gånger, men orken för samtal är slut. Hon undrar hur länge hon ska behöva vänta på den långa sömnen.  När vi åkte där ifrån kände jag sorg. Denna lilla vackra varelse som ligger blek, matt och orkeslös i sjuksängen,  har aldrig lämnat någon som träffat henne oberörd. Jag är glad att jag fick möta henne under dagar när hon var pigg och glad och delade med sig av livets berättelser. Jag kände att tårar var nära och om de börjat falla skulle jag låtit dem falla fritt. När vi kom tillbaka till husvagnen blev jag övermannad av en trötthet som jag delade med älskling.Vi åt kebabsallad som vi köp med oss, under tystnad och sedan lade vi oss att vila en stund. Älskling hade en inbokad spelning och skulle iväg på eftermiddagen, så vilan blev kort, men det var skönt att krypa tätt intill och höra ha...

Dag 110

Meditation, något jag länge tänkt borde bli en del i min vardag, men som jag hela tiden glömmer bort tills jag kommer på det igen. Meditation är träning och precis som med vilken träning som helst är det största hindret att komma igång och börja, det gäller att skapa rutin. Jag har funderat på hur jag ska få in meditation som en daglig rutin, jag har ju egentligen all tid i världen, men ändå ”aldrig tid” att meditera.  De senaste dagarna har jag vaknat runt halv sju och legat kvar i sängen, kollat FB, Insta och surfat runt lite i dryga timmen innan jag gått upp och satt på kaffe. Idag bröt jag rutinen och gick upp direkt. Jag satte på kaffebryggaren och plockade fram matta, kudde och filt och parkerade mig i meditationsställning medan jag väntade på att kaffet skulle rinna ner.  Tyst meditation är svårt och det gick väl sådär, men jag kände mig mer klar i huvudet när jag reste mig upp från golvet än jag brukar när jag stiger upp ur sängen efter morgonsurf, så kanske är det ett...

Dag 109

Vaknade runt halv sju och bestämde mig för att starta dagen. Gjorde en ägglatte som jag drack i sällskap av 2 vänner via chatt på Messenger. Idag ägnades förmiddagen åt ”pappersarbete”. Räkningar lades in, försäkringsbolag kontaktades och jobb söktes. Innan kl 10 hade jag författat 2 personliga brev och skickat iväg dessa tillsammans med mitt cv. Drygt tre månader har gått sedan jag startade mitt experiment med schampotvål och jag är nöjd. Första omgången tvål  jag köpte börjar ta slut och det var dags att göra en ny beställning så passade på när jag ändå hade datorn framme. Den här gången åkte det också ner en tvätt-disk- och skurtvål i kundkorgen. Ska testa för att se om det kan vara ett alternativ till disk och tvättmedel för framtida bruk. Spännande terapisamtal idag med min ”utbildningskollega”. Idag var det sista obligatoriska samtalet, men jag fick frågan om vi skulle köra ett par samtal till vilket jag tackade ja till. Efter förra veckans samtal har det hänt ganska mycket. ...

Kris

Öppnade Facebook i morse och såg att jag hade ett minne för dagen. Känner att de tankar jag hade där och då är lika aktuella här och nu. Kris När det pratas om kriser så är det ofta i form av oro eller i lite nedsättande ton (åldersrelaterat) som om det vore något negativt. En kris är egentligen den största gåvan du kan få om du förvaltar den väl. Kris är början på något nytt, en spark i ändan att ta klivet framåt och agera. Oavsett om det är en personlig kris eller en större global kris så är den början till att finna kraften och modet att jobba för förändring och förbättring.  ”Jag är inte tillräckligt djupt nere i skiten ännu för att vilja göra en förändring” Har en av mina närmaste kära sagt vid mer än ett tillfälle. Och nog är det så, var och en har sin egen personliga botten att slå i, innan man börjar kämpa sig uppåt igen. Men oavsett om man tar sig igenom en kris på egen hand eller tillsammans med andra, så är man starkare och mer livskraftig när man är igenom än man var in...

Dag 108

Vaknade strax före sju och gjorde husmors-te för halsen som jag drack i godan ro i soffan. Tänkte sätta mig och göra lite saker på datorn, men kom på att både min jobbdator  och privata dator är helt borta och varit så i några veckor... Började rota runt i lådor och skåp samt flyttlådor och kassar utan resultat. Den hemska tanken slog mig att jag av misstag lämnat in datorerna till Erikshjälpen när jag var där och lämnade sängen. Klockan var strax före åtta och jag bestämde mig för att ringa dit och höra. Det var en telefonsvarare i andra änden av luren och jag förmedlade mitt ärende utan större hopp om att faktiskt bli uppringd under dagen.  Under förmiddagen kom det dock ett samtal där man beklagade att det skulle vara svårt att hitta två toppar när det gått så lång tid som nästan 3 veckor efter inlämning. Kläder brukar ibland försvinna på en timme efter att de kommit in.  Jag bara gapade, man hade missat ordet lap- och trott att jag letade efter 2 klädesplagg, men ändå...

Dag 107

Vaknade några minuter efter halv sju och skickade ett ”godmorgon” till älskling för att höra hur natten varit på sjukhuset. Läget är stabilt, ostabilt och det är bara att fortsätta vaka och vänta. Gjorde mig en ägglatte och sedan började jag plocka upp och tömma flyttlådor. Fick upp en påse med silverbestick, gulnade och svarta. Tänkte att dessa gjorde ingen människa lycklig och googlade fram ett husmorsknep ”putsa silver med bikarbonat”. Drog upp ärmarna, satte igång vattenkokaren och täckte en ugnsform med folie. Lade ner några skedar i formen och strödde över två teskedar bikarbonat innan jag hällde på det kokande vattnet. Skedarna blev långsamt blankare medan folien mörknade och blev näst intill svart på sina ställen. Det tog ett par timmar i anspråk att få 78 bestick av olika slag glänsande och fina igen, men det var det värt. Under de två åren jag bott trångt och på liten yta har jag  verkligen insett att jag uppskattar det enkla och att inte ha för mycket prylar. Nu när jag ...

Dag 106

Blev faktiskt lite sovmorgon idag. Välbehövligt efter dessa dagar. Drack lite kaffe, packade och plockade ihop i husvagnen för hemfärd. Innan jag åkte hemåt och älskling till sjukhuset blev det brunch, gulaschsoppa med creme fraîches och fröknäckemackor.  Förstår inte riktigt vad som händer med tiden. Jag räknade med att vara hemma runt 18:45 men var hemma först 20:45, alltså två timmar senare än beräknat.... Men det är som det är. Just nu känns klocktiden ganska meningslös och jag funderar över hur jag ska förhålla mig till en tid som inte låter sig påverkas eller regleras av de tidsregler människan satt upp, utan endast verkar vara en känsla. Då tiden gör lite som den vill, hoppas jag att den går fort till fredag, för då åker jag norr ut till älskling och husvagnen igen. 

Dag 105

Ännu en väntans dag. Nio timmar på sjukhuset uppdelade på morgon och eftermiddag/kvällspass. Stundtals rusade tiden och stundtals stod den stilla. Det var timmar som ibland andades ro och ibland oro. Många tankar och etiska dilemma har snurrat.  När mörkret föll kom älsklings bror för att lösa av och ta natten. Vi åkte hemåt under en fantastiskt vacker stjärnbeströdd kvällshimmel. När älsklings mamma inget hellre ville än att leva, gav kroppen upp, nu när hon vill somna in, vägrar kroppen att ge upp. Paradox i livets slutskede. Jag och älskling avslutade kvällen med te och enkel tapas, bläddrandes i hans mors gamla fotoalbum.  Ett fint avslut på en lång dag.

Dag 104

En dag i varandet. Idag har jag låtit dagen passera utan större funderingar. Jag har följt mitt eget tempo. Innan frukost slängde jag i en maskin tvätt och sedan drack jag en ”grön” smoothie som var vinröd till färgen och frisk och god i smaken. Avslutade frukosten med en kopp kaffe och veckans videolektion som handlade om kreativitetens betydelse för återhämtning. Vid tiotiden kom älskling till husvagnen efter natten hos sin mor på sjukhuset. Det blev en frukost nummer två som åts till Melodikrysset. Hängde tvätten till tork ute på torkvindan. Jag älskar doften av tvätt som fått torka i vinden. När den var hängd och klar bytte vi om för att vistas ute några timmar. Det blev en fin tur till fågeltornet. När vi kom hem hängde regnet i luften och jag bestämde mig för plocka in tvätten, vilket var tur. Älskling var trött efter natten och la sig för att vila en stund och jag löste korsord. Plötsligt öppnade sig himlen, regnet vräkte ner och åska mullrade på avstånd. Riktigt mysigt ändå att...

Dag 103

Trött. Timmarna går långsamt, men dagen gick ändå fort, den bara försvann och det känns som en evighet sedan frukost. Nu ligger jag nerbäddad för natten i husvagnen, lyssnar på vinden utanför.  Älskling sitter hos sin mor på sjukhuset inatt.  Hon är trött.  Vi tar en dag i taget och en timme i sänder. Tiden blir på något märkligt sätt flytande och svårbedömd. Det är som att  befinna sig i en bubbla där allt går lite långsammare även om allt utanför bubblan snurrar på i samma tempo som vanligt.

Dag 102

Klockan är strax efter 21 och jag sitter i en stilla sjukhuskorridor. Jag är inte ensam och de få personer som finns här sitter här av samma anledning som jag. Vi sitter i dödens väntrum, alla har någon anhörig på någon av sjukhusets avdelningar som antingen vakar eller vakas över av någon.  Igår kväll, strax efter att vi lagt oss ringde älsklings syster och sa att läget hade försämrats för deras mor, som legat inne i snart två veckor. Vi kunde förvänta oss att hon lämnade innan natten var slut.  I morse ringde hon igen och sa att det var dags att komma in. Syskonen samlades hos sin mor. Under dagen har de stundtals suttit tillsammans och stundom löst av varandra för vila. Under kvällen har jag suttit med älskling, men lämnat över till hans bror. Rummet är litet och blir syrefattigt trots öppet fönster när vi blir många. Älsklings mamma vill att det ska vara över snart och vi omkring henne önskar att hon får sin vilja igenom och att hon vågar släppa taget när det är dags....

Dag 101

Vaknade runt 5-tiden i morse, vände och vred på mig och lyckades tillslut somna om en stund. Vaknade igen vid sju, trött i knopp och kropp och med halsont som sedan tilltagit under dagen. Hade en trevlig chattstund med en fin vän via Messenger innan jag tog mig upp ur sängen för att göra mig en frukostsmoothie och lite kaffe. Det blev en lugn och skön förmiddag. Tedrickande och läsning i skenet av levande ljus, ackompanjerat av regnets smatter på husvagnstaket. Härligt. Klockan ett var det dags för terapisamtal. Tur att vi håller dessa digitalt, annars hade jag fått ställa in. Den onda halsen hade fått sällskap av en begynnande snuva. Det blev ett bra samtal och vi märkte inte att vi dragit över tiden fören älskling kom inkörande på uppfarten utanför fönstret. Älskling var inte heller helt 100. Med raspig hals och huvudvärk slog han sig ner och somnade i soffan. Ingen av oss var pigg på att laga mat, så idag bjöd älskling på thaimat som vi beställde och tog hem. Efter maten somnade han...

Dag 100

Oj, nu blev det tresiffrigt. Etthundra dagar. Vart tog de vägen? Vaknade och gjorde iordning frukost som jag och älskling åt tillsammans innan han for till jobbet. Jag läste en stund, medan jag drack färdigt kaffet. Sedan tog jag tag i disk och blomstervattning inne i huset till älsklings mamma. När det var klart drog jag på mig kläder för skogen och for iväg för att plocka lite lingon. Hittade ett ställe som hade bra med bär. Jag gick där och repade lingon med bärplockare och tänkte på våran fantastiska allemansrätt och möjligheten att fritt fram plocka vad naturen ger, medan jag så sakteliga fyllde upp min hink. Attraktionslagen, du får tillbaka det du sänder ut. Medan jag gick där, helt ensam, i skogen for tankarna iväg. Tänk om det skulle komma en annan bärplockare och ta min hink som stod en bra bit längre bort. ”Nog för att allemansrätten gäller i skogen, men man får minsann inte ta det som någon annan plockat”. Jag gick där och kände att jag blev lite uppretad. När min bärplocka...

Dag 99

Tacksam över livet och de små glädjorna i vardagen. Starten på dagen kunde varit bättre. Allt som kunde gå på tok gjorde det. Ett frukostägg sprack i kastrullen och orsakade en överkokning som hette duga. Hett vatten över hela spisen som fick torkas upp. När jag sedan skulle göra ordning smoothie började kannan läcka och innehållet rinna ut över motorhuset. Någon hade skruvat ihop delarna men missat en gummipackning... När älskling cyklat iväg till jobbet, satte jag igång med fröknäckebak, svamp och lingonrensning. 32 skivor knäcke, 2 liter kantareller på tork och 4 dl lingon i frysen, ett dagsverke jag känner mig nöjd med. Att få ta del av naturens skafferi, kan det finnas något som är mer njutbart? Som grädde på moset hade jag blivit ombedd att rensa lite ogräs i älsklings mammas trädgård, så tog bilen och hade några fina timmar i solskenet. Jord under naglarna, klar luft och doften av höst. Underbart. Mitt i ogräsrensningen blev jag uppringd av min chef som undrade hur jag tänker kr...

Dag 98

Det blev ju lite av en natt. Tog en liten sovmorgon så fick i alla fall ihop ca fem sömntimmar. Kaffe och smoothie till sen frukost. Älskling åkte hem för att hämta kläder för skogs-och-svamptur och jag tog hand om frukostdisken innan jag gjorde mig iordning för en dag utomhus. 14 grader och en växelvis känsla av varmt och kallt gjorde klädvalet lite besvärligare än nödvändigt. Blev lite drygt en timme i skogen, 2 liter trattisar och 5dl lingon.  Efter skogen blev det sjukhusbesök hos älsklings mamma. Hon var trött när vi kom och somnade till och från. Strax före klockan åtta piggnade hon dock till och ville inte att vi skulle åka därifrån. Vi blev kvar ytterligare någon timme och gick först när det var dags att påbörja nattrutinerna och en sköterska kom för att hjälpa till med avklädning och bäddning. Efter det nästan 4 timmar långa besöket på sjukhuset blev det en tur till Mc Donalds drive-in. Sent omsider bestämde vi oss för att övernatta i älsklings lägenhet i natt, istället fö...

Dag 97

Det blev en tidig morgon och tankar som vandrade. Dessa tankar samlades i ett blogginlägg som finns att läsa här under. Morgonen gick så sakteliga framåt. Efter att jag skrivit blogg läste jag en forskningsstudie och några kapitel i en av mina läroböcker. Tog en liten powernap på en timme innan jag tog tag i en ordentlig hårtvätt. Blev bjuden på middag hos barnen, en riktig skaldjursbuffé, eller som dottern kallade det, en fransk middag. Räkor, kräftor, musslor i gräddig vitvinssås och västerbottenpaj med löjrom. Jättegott! Sedan satte jag mig i bilen och körde de 50 milen till husvagnen. Körde in och parkerade 2:15. Slog på värmen, kyl och frys och tänkte bädda ner mig för natten och invänta kärleken som skulle anlända en stund senare. Temperaturen i husvagnen var 10 grader när jag kom. För att få upp värmen lite snabbare kopplade jag in ett fristående golvelement i eluttaget. Då gick strömmen... Fram med ficklampa och kolla säkringar. Allt ok. Ringde älskling som var påväg, för rådfr...

Kontroll

Jag vaknade tidigt imorse, redan vid fem. Inte så konstigt i och för sig eftersom jag somnade runt tio i går kväll. Sitter i soffan och låter även denna morgon förgyllas av en Hasselnötkaffe-latte. Jag tände ljus när jag gick upp i gryningen. Nu har klockan passerat sex och det är redan  så ljust ute att ljusen inte behövs för ljusets skull, men jag låter dem brinna en stund till. Det är rogivande att se på lågorna och jag låter hösten sjunka in ännu lite längre i mitt medvetande. Jag älskar hösten. Dofterna, färgerna och ljuset.  Årstiderna följer varandra utanför mänsklig kontroll. Ett växelspel där allting rör sig i ett förutbestämt mönster utan att ta hänsyn till vad som händer i den ”mänskliga världen”.  Jag minns i våras, när Corona slog till och hela världen stannade upp och höll andan. Det kändes som att tiden stod stilla. En morgon när jag satt på tåget, ett näst intill folktomt sådant, på väg till jobbet, lade jag märke till att utanför tågfönstret levde naturen...

Dag 96

Fredag och tvättstuga. Efter att jag varit nere i källaren och slängt i två maskiner tvätt gjorde jag frukost. Smoothie och ägglatte. Ägglatte kan varieras med olika kryddor, men nu har jag funnit en ny favorit. Kaffe smaksatt med arom av hasselnöt. Dyrare kaffe, så blir en liten lyx, men det kan man unna sig någon gång då och då. Ren njutning. Efter frukosten hade jag en chattdialog med fin vän om att hitta sig själv och läkande processer genom medvetenhet, om att vara medberoende och hur det påverkar relationen till sig själv och andra. En intressant och givande dialog. Hade tidigare fått i uppgift att lyssna på första avsnittet av Beroendepodden som en del i min utbildning. Legat lite efter med uppgifter så tog tag i det. Hade också fått ett tips om en föreläsning på urplay.se om medberoende och relationsberoende som jag kollade igenom under dagen. Mycket intressant och matnyttigt. Kollade också igenom veckans videolektion som handlade om psykisk ohälsa och kreativitet. Mycket plugg...

Dag 95

Så kom kvällen. Tänt levande ljus, gjort mig en kopp te och krupit upp i soffan. Idag har jag träffat finaste vännen och haft samtal som gav både skratt och tårar. Det är fint att ha vänner som är genuint äkta, som vågar gå på djupet och inte bara är polerad yta. Någon att kunna dela bekymmer och glädjeämnen med och det som är livet. Jag har inte så många vänner, men de jag har är guld och juveler.  Jag är oerhört tacksam över att de vill vara en del i mitt liv. Under eftermiddagen hade jag samtal som övningsklient. I utbildningen som återhämtningsterapeut ingår det att hålla samtal, med minst tre övningsklienter, för att bli godkänd och diplomerad. Alla som går utbildningen får möjligheten att vara övningsklient till någon som är i slutfasen och nästan färdigutbildad, vilket jag kände var en bra idé, då utbildningen väcker många tankar, frågor och ibland även jobbiga känslor till liv.  Jag var både spänd och nyfiken på vart detta skulle leda. Samtalet hölls via nätet.  J...

Dag 94

Inte helt i form. När älsklings väckarklocka ringde imorse gick jag upp och vi åt en gemensam frukost, innan jag på nytt bäddade ner mig och somnade om. Jag sov oroligt, drömde konstiga drömmar och när jag vaknade efter tio var jag fortfarande trött. Jag packade ihop mina sista saker och gjorde en smoothie till lunch. Den var enkel att få ner trots raspiga hals. Haft känningar i halsen de senaste dagarna, men idag var den värre än tidigare. Trötthet och lätt huvudvärk var ytterligare en komponent som gjorde att jag kände mig hängig och inte helt kry. Diskade av i köket och packade sedan in mig och mina väskor i bilen för att åka hem. Resan tog ungefär 7 timmar från dörr till dörr, med en liten avstickare till ett folktomt Coop för att köpa lite frukost till imorgon. Väl hemma packade jag upp en del av min packning, resten får stå tills i morgon och sedan gjorde jag mig en kopp te. Drar mig lite för att gå och lägga mig. Sovrummet är belamrat med flyttkartonger och känns varken rofyllt ...

Dag 93

Så har vi kommit in i september. Första höstmånaden. Då jag inte hört något nytt från chefen jag träffade för intervju är det dags att ta tag i jobbsökeriet på allvar. Två månader och sedan är tjänstledigheten över. Dagen har ägnats åt bloggskrivande och inlägget finns att läsa här under. Plockat undan och packat ihop i husvagnen för den här gången. Lite vemodig känsla och längtar redan dit igen.  Ikväll sover jag hos älskling i hans lägenhet och i morgon är planen att jag ska åka söder ut och hem igen. Men innan dess en natt som förhoppningsvis bjuder på god sömn. Är trött och det ska bli skönt att bädda ner sig för natten.

Lämna i skönhet...

...ett utryck, eller koncept jag stötte på för många år sedan i boken Yoga med Malin, av Malin Berghagen, men det är först nu, som jag på riktigt tagit det till mig i min vardag. ”Gör det direkt, så samlas det inte på hög” - ”Varför göra det idag som jag kan göra i morgon (någon annan dag, eller inte alls)?” Uppmaning från min mor - uppskjutande från mig. Att skjuta saker framför mig, ett beteende jag tog med mig vidare i livet. Allt lades på hög till senare tillfälle. Ibland fick jag ett tokryck, gick fram som en duracellkanin för att få lite ordning i kaos, men högarna flyttades bara runt och blev på något vis kvar. Måsten hängde över mig som ett damoklessvärd och stressen låg på en konstant hög nivå, vilket gjorde mig matt och orkeslös. Moment 22. Jag visste att jag hade saker som var tvungna att fixas, jag orkade inte. Att vila sig i form fungerade inte, då bara tanken på allt som måste göras, tröttade mig mer.... Senhösten/vintern 2018 när jag flyttade till husvagnen, var hjärnan ...