Junitankar

Det är inte bara måndag morgon och en ny vecka, utan också en vecka där juni går över till juli och vi omfamnas av årets 2:a sommarmånad. 

Tanken med detta inlägget var att summera min första månad av tjänstledighet, men jag går lite längre tillbaka än så. Det har varit en annorlunda vår, denna vår 2020. Corona, ett virus med sjukdomen Covid-19 som följeslagare, har inte bara spridit sig över hela världen, utan även spridit sund oro, men också skräck, hysteri och nedstängning av regioner och hela länder. 

Olika länder har valt olika strategier för att skydda sin befolkning. Vilka strategier och vilka effekter/konsekvenser dessa kommer få för människors hälsa och livskvalité på lång sikt, är alldeles för tidigt att säga. Det vi vet idag är att vi lever i en förändrad värld och att den troligtvis (eller förhoppningsvis) inte återgår till det gamla.

I Sverige har vi levt efter rekommendationerna att: Hålla avstånd, tvätta händerna, nys i armvecket, stanna hemma om du är sjuk, jobba hemifrån om du kan och undvik onödiga resor. Då pandemin inte på långa vägar verkar vara över än gäller A. Tegnells ord: HÅLL I, HÅLL UT, HÅLL AVSTÅND.

Jag tillhör inte en kategori som har möjlighet att jobba hemifrån och jag har befunnit mig i en sits där jag behövt nyttja kollektivtrafiken för mina resor till och från jobbet. Varje morgon när jag satt mig på tåget och tittat ut genom tågfönstret har jag noterat de skiftningar som skett där utanför. Naturen tar ingen hänsyn till pågående pandemi, den följer årstidernas växlingar, utan att stanna upp och hålla andan som den mänskliga befolkningen. Det har gett mig ett inre lugn och vetskapen om att världen kommer att frodas även om människan går under. 

Jorden har inget behov av människan för sin överlevnad, men för oss är jorden en förutsättning för fortsatt liv. 

Jag hoppas att denna tid av förändring, leder oss i en riktning där vi människor månar mer om varandra, planeten vi bor på och ändrar vårt sätt att leva. Att vi lär oss nyttja istället för att utnyttja, att bruka och vårda istället för att utarma, ett liv där vi lever i samklang och symbios med naturen, för allt och allas rätt till ett gott liv.

Jag ser inget fel i att vilja ha saker och hög materiell standard, det är val som var och en av oss har rätt att göra. För min egen del känner jag att livet har så mycket mer att erbjuda utanför "ramen" av materiellt välstånd. Jag är nöjd med tak över huvudet, mat för dagen och att kunna ge mig själv det lilla extra som sätter guldkant på tillvaron. Guldkanten för mig, kan vara en god middag på restaurang i sällskap med fina vänner, en påse salta rostade mandlar eller att kunna köpa något jag vet att jag kommer ha glädje av under lång tid och inte bara för stunden. Vilket leder mig in på ursprungstanken för detta inlägg.

Lönen jag fick utbetalt i slutet på maj månad skulle vara den sista över ganska lång tid. (Nu blev det ju inte riktigt så. I nuläget försöker jag få till en dialog med min arbetsgivare hur vi ska lösa detta, då det blir en extra kostnad för min del p.g.a arbetsgivarens administrativa miss. En nettolön utbetalades och jag ska betala tillbaka i bruttolön....) 

När jag summerat månadens fasta kostnader och övriga utgifter hade jag 258:- kvar på kontot, vilket innebär att jag inte behövt ta av mina sparpengar, trots några oförutsedda utgifter och detta har inte hänt på länge. Varje månad har jag till viss del nallat på mina sparpengar, men med den gångna månaden i ryggen visar det sig att jag kan skära i mina utgifter, hålla en låg budget, utan att det påverkar min livskvalité i negativ bemärkelse, snarare tvärt om. Jag har tak över huvudet, mat för dagen och kan sätta guldkant på tillvaron. 

Jag börjar så sakta komma tillbaka rent fysiskt. Huvudvärken finns där men är inte dominerande. Jag känner mig piggare och orken till att träffa vänner och ta tag i saker som legat efter, är på uppåtgående. I mitt inre känner jag ett lugn som jag välkomnar och omfamnar, det skänker en inre frid som gör att jag står stadigare och känner mig mer i balans. Hur detta utvecklas på sikt och leder till att jag finner balans även i den yttre världen med jobb, vila, umgänge och gott mående, återstår att se. Jag har haft en dröm om ett liv där livet får ta plats och inte bara består av arbete, måsten, äta och sova. Nu börjar den drömmen ta form, jag ser vägen dit lite klarare och jag vet att den inte är omöjlig att nå.