Åt frukost med en fantastisk fin landskapsvy utanför husvagnsfönstret. Diskade undan och bestämde mig för att ta en morgonpromenad. Klockan var 9 och temperaturen låg på 22 grader. Följde den asfalterade vägen en bit och svängde sedan in på en bred välgrusad skogsväg. Jag gick längst vägen och lyssnade på ljudet av gruset som knastrade under skorna och fåglarna som sjöng mellan granarna.
Där i skogen märkte jag att mina sinnen började arbeta på ett nytt sätt. Jag blev medveten om solens läge och insåg att vägen drog åt norr och byn jag tänkte gå till ligger åt söder.
Jaja, bara att ta av vid nästa ”korse”. I dessa skogsrika marker löper grusvägarna som spindelnät genom skogarna. Jag gick någon kilometer till utan att det kom några korsande vägar och den jag gick på fortsatte envist mot norr. Ibland gjorde den en liten knix åt väster men vek lika snabbt av i nordlig riktning igen. Tänkte att i värsta fall får jag väl gå till vägs ände och ringa efter skjuts tillbaka. Då kom jag på att jag kunde använda kartfunktionen på telefonen och pricken på kartan som markerade var jag var, visade att vägen jag gick på, inte korsades av vägar någonstans, men om jag fortsatte några hundra meter skulle vägen göra en båge, svänga söder ut och ta mig tillbaka till en plats några hundra meter från där jag gick in på vägen från början. Bara att fortsätta gå.
Det var varmt och jag blev törstig. Huvudvärken kom som ett brev på posten, men måste nog skylla vätskebrist och inte hjärnskakning för den. När jag kom ut i bebyggelse igen plockade jag en sommarbukett av dikesblomster. Så på förmiddagen fick jag ihop 13 arter i en bukett och 10771 steg.
Kommentarer
Skicka en kommentar