Dag 95

Så kom kvällen. Tänt levande ljus, gjort mig en kopp te och krupit upp i soffan.

Idag har jag träffat finaste vännen och haft samtal som gav både skratt och tårar. Det är fint att ha vänner som är genuint äkta, som vågar gå på djupet och inte bara är polerad yta. Någon att kunna dela bekymmer och glädjeämnen med och det som är livet.

Jag har inte så många vänner, men de jag har är guld och juveler.  Jag är oerhört tacksam över att de vill

vara en del i mitt liv.

Under eftermiddagen hade jag samtal som övningsklient. I utbildningen som återhämtningsterapeut ingår det att hålla samtal, med minst tre övningsklienter, för att bli godkänd och diplomerad. Alla som går utbildningen får möjligheten att vara övningsklient till någon som är i slutfasen och nästan färdigutbildad, vilket jag kände var en bra idé, då utbildningen väcker många tankar, frågor och ibland även jobbiga känslor till liv. 

Jag var både spänd och nyfiken på vart detta skulle leda. Samtalet hölls via nätet. 

Jag kände snabbt att min tilldelade ”nästan-terapeut” var en person med mycket kunskap och det var inga problem att fatta förtroende och öppna sig. Jag hade varit lite nervös innan och funderat över vad jag skulle ta upp, men ämnesområdet gav sig självt under samtalets gång och allt bara flöt på.

Nu är jag bara i inledningen av utbildningen, men det känns både lite hissnande och skrämmande när jag tänker på vilka kunskaper jag ska bära, förvalta och kunna förmedla för att hjälpa andra till bättre hälsa och välbefinnande när jag är klar....