Trött. Timmarna går långsamt, men dagen gick ändå fort, den bara försvann och det känns som en evighet sedan frukost. Nu ligger jag nerbäddad för natten i husvagnen, lyssnar på vinden utanför.
Älskling sitter hos sin mor på sjukhuset inatt.
Hon är trött.
Vi tar en dag i taget och en timme i sänder. Tiden blir på något märkligt sätt flytande och svårbedömd. Det är som att befinna sig i en bubbla där allt går lite långsammare även om allt utanför bubblan snurrar på i samma tempo som vanligt.
Kommentarer
Skicka en kommentar