Vaknade strax före sju och gjorde husmors-te för halsen som jag drack i godan ro i soffan. Tänkte sätta mig och göra lite saker på datorn, men kom på att både min jobbdator och privata dator är helt borta och varit så i några veckor...
Började rota runt i lådor och skåp samt flyttlådor och kassar utan resultat.
Den hemska tanken slog mig att jag av misstag lämnat in datorerna till Erikshjälpen när jag var där och lämnade sängen. Klockan var strax före åtta och jag bestämde mig för att ringa dit och höra.
Det var en telefonsvarare i andra änden av luren och jag förmedlade mitt ärende utan större hopp om att faktiskt bli uppringd under dagen.
Under förmiddagen kom det dock ett samtal där man beklagade att det skulle vara svårt att hitta två toppar när det gått så lång tid som nästan 3 veckor efter inlämning. Kläder brukar ibland försvinna på en timme efter att de kommit in.
Jag bara gapade, man hade missat ordet lap- och trott att jag letade efter 2 klädesplagg, men ändå ansträngde man sig med att höra av sig efter mitt meddelande.
Fick förklarat att det rörde sig om 2 laptops och att den ena av dem dessutom tillhörde staden och inte mig personligen. Mannen jag talade med förstod mitt dilemma och bad att få återkomma.
Tio minuter senare fick jag ett nytt samtal med uppgifter till en person att kontakta på plats, som skulle hjälpa mig att gå igenom 4 containrar med inlämnade elprodukter, som de inte hunnit med att få ut i butiken. Kanske att jag skulle känna igen kassen jag i sådana fall lämnat in av misstag....
Var tacksam men missmodig när jag lade på luren. Pratade med älskling på telefonen och han kom ihåg att det låg en datorväska under hans soffbord i vardagsrummet, hade jag haft med mig datorerna hem till honom? Ordet dataväska, väckte något i mitt sinne och tankarna började snurra. Jag hade nog inte lagt ner datorerna i ryggsäcken som jag varit så säker på, jag hade ju en blå datorväska som jag kanske kunde ha använt. När jag visste vad jag skulle leta efter gick det lite lättare. Hittade datorerna i väskan längst ner i garderoben gömd under andra väskor.
Drog en lättnadens suck och fick ringa tillbaka till Erikshjälpen för att be om ursäkt för besväret jag orsakat dem. Mannen skrattade och sa -Du är varken den första eller sista, det här ganska vanligt.
Vi önskade varandra en god dag och avslutade samtalet.
Eftermiddagen tillbringade jag hos en riktigt nära och fin vän. Det var ett par trevliga timmar som försvann i all hast, men jag är tacksam för stunden som var.
På hemvägen stannade jag till vid affären för att köpa lite saker som saknades till middagen. Jag han knappt att påbörja den fören barnen kom och det tog ett tag innan middagen var klar att ätas, men gott blev det. Älgstek, broccolimos, kantarellsås/stuvning och kokta smörslungade rödbetor. Hade en jättemysig kväll tillsammans med barnen. Härligt att träffa dem, prata och kramas litegrann.
Kommentarer
Skicka en kommentar