En dag där känslorna legat nära ytan. Vi var hos älsklings mor några timmar på förmiddagen. Hon sov mestadels av tiden och det var väldigt stilla, lugn energi i rummet. Hon tittade upp några gånger, men orken för samtal är slut. Hon undrar hur länge hon ska behöva vänta på den långa sömnen.
När vi åkte där ifrån kände jag sorg. Denna lilla vackra varelse som ligger blek, matt och orkeslös i sjuksängen, har aldrig lämnat någon som träffat henne oberörd. Jag är glad att jag fick möta henne under dagar när hon var pigg och glad och delade med sig av livets berättelser. Jag kände att tårar var nära och om de börjat falla skulle jag låtit dem falla fritt.
När vi kom tillbaka till husvagnen blev jag övermannad av en trötthet som jag delade med älskling.Vi åt kebabsallad som vi köp med oss, under tystnad och sedan lade vi oss att vila en stund. Älskling hade en inbokad spelning och skulle iväg på eftermiddagen, så vilan blev kort, men det var skönt att krypa tätt intill och höra hans hjärta slå och de djupa andetagen som vaggade in mig i en lätt sömn.
Under kvällen tog jag tag i disken och sedan slog jag mig ner i soffan med en kopp te i skenet av ljusen i de vackra ljuslyktorna i klarglas som jag hittat på Maxi för 10:-/st.
Ensamhet, kärlek, tacksamhet och sorg är känslor som kommit upp till ytan under kvällen. Jag har inte analyserat varifrån de kommit, bara tillåtit dem att komma, omfamnat dem och accepterat dem som en del i livet.
Kommentarer
Skicka en kommentar