Fortsätt till huvudinnehåll

Dag 112

Nära till känslorna och skratt övergår i tårar, tårar blir till skratt. Känslorna ligger under ytan, blossar upp, svämmar över och jag saknar kontroll. 
Jag är oförberedd på mina reaktioner och överrumplas, blir överraskad och förvånad. 

Jag har kapitulerat. Låter känslorna komma, bryr mig inte om att analysera utan bara acceptera det som är.
Känslosam eller känslosann...
Att ha nära till känslorna, att inte kunna stänga av är tröttande, men kanske också viktigt för att ha nära till sitt hjärta. 

Det blev en kort tur ut i svampskogen under dagen. En halv liter blandade kantareller och skogsluft satte lite guldkant på dagen som annars präglats av huvudvärk och trötthet.

Somnade när vi kom tillbaka till husvagnen och när älskling åkte iväg till sin mor, sov jag vidare några timmar till. Vaknade vid halv åtta och det började skymma ute. Var lika trött när jag vaknade som när jag lagt mig, men diskade och rensade svampen innan jag tände lite ljus och satte mig i soffan för att vänta in älskling. Han kom och vi avslutade kvällen med ingefärate och några knäckeskivor.

I natt är sista natten i husvagnen för den här gången. I morgon packar jag ihop och far hemåt igen...


Kommentarer