Dag 242

Hoppade ner i ett riktigt djupt kaninhål på webben igår kväll och klockan blev halv tre innan jag lyckades ta mig upp och tillbaka i sängen. Det var obehaglig läsning och om endast en procent av det som stod är sant, så kommer en tid där vi människor behöver år att återhämta oss efter det som uppdagas. Hade det inte varit för att jag viste att en del av det som stod var sant och finns lättillgängligt att faktagranska, hade jag kunnat lägga det åt sidan och avskriva det som fantasier, men det var svårt att avfärda allt som hittepå.

Hade svårt att somna, men när jag väl föll i sömn sov jag djupt och drömlöst i 4 timmar innan morgonen gjorde entré.

Förmiddagen ägnades åt studier och när sonen var klar med skolan för dagen körde jag hem honom till hans far. Känns lite tomt här nu efter att vi spenderat lite drygt tre veckor under samma tak.

När jag släppt av sonen åkte jag vidare för att träffa en vän. Tanken var att vi skulle ta en promenad. Efter promenaden blev jag inbjuden på kaffe och hembakat. Vi satt och pratade och hade en riktigt trevlig stund med skratt och allvar som avlöste varandra i samtalsflödet. Plötsligt hade klockan passerat halv åtta och vi blev båda helt paffa över att de två timmarna vi pratat, i verkligen var nästan fem! Tiden hade flugit iväg utan att vi märkt det. Härligt och uppskattat och något vi snart får göra om.

Nerbäddad i sängen skippar jag kaninhål och försöker somna gott istället.