Dag 212

Såg ett youtube-klipp idag, där personen avslutade med att säga det varit ett tufft och jobbigt år för väldigt många människor, men att det för henne personligen varit det bästa året hittills.

Det kändes skönt och befriande att höra. Jag tycker själv att detta år har varit ett fantastiskt år för mig, där jag fått uppleva så många fina stunder och verkligen fått möjligheten att upptäcka livet på riktigt.

Det kändes skönt att höra någon annan säga samma sak, att inte vara ensam i en upplevelse, även om den varit personlig och helt min egen.

Idag kändes hjärtat lätt när jag insåg att det inte var jobbet som inte behövde mig, utan jag som inte behövde jobbet. Det är högst troligt att jag, på det sätt samhället är byggt, behöver ett jobb för min överlevnad, men jag har insett att inget jobb är värt ett dåligt mående. Jag har förstått mitt eget självvärde, att jag har rätten att må bra och mitt mående kommer jag fortsätta prioritera och sätta främst.