Jag har haft helt fantastiska dagar de senaste veckorna. Känt harmoni och balans, men när jag vaknade idag, kände jag stress och jag undrade vart tiden tagit vägen. Kändes som mina senaste lugna veckor rusat i 190 km/h och inte alls varit så vilsamma som jag upplevde dem där och då.
Chattade med en riktigt god och fin vän. Hon hade ställt en fråga om att läka själen efter trauma och jag svarade så gott jag kunde utifrån mina egna erfarenheter och tankar kring det.
I dialogen nämnde jag att jag kände mig stressad och ur balans.
Min fin kloka vän sa det självklara, våra känslor vill tala om något för oss och vi behöver stanna upp och lyssna på vad de har att säga. När jag hittat änden på tråden var det inte svårt att nysta upp den och finna orsaken till min stress
Stressen orsakades av upplevelsen att jag tappat kontrollen över något som ligger utanför mig själv.
Över något jag inte ska, eller ens borde försöka kontrollera.
I tanken vet jag att det är så, men kroppen gick på autopilot och ställde sig i beredskapsläge.
Hade min vän inte ställt frågan, vad är det som stressar och vad vill stressen tala om för dig? så hade jag nog inte ens funderat över eller förstått sambandet då-nu.
Tack vare min fina vän, kom jag till insikt och fick en ökad förståelse för den stress jag upplevde. Genom förståelsen kunde jag är också ta mig igenom och ur den.
Uppstår samma situation igen, kommer jag förhoppningsvis känna igen kroppens signaler och inte fastna i stressen, utan kunna hantera den, genom vetskapen om att det är kroppen som reagerar på gamla erfarenheter och inte på det som händer här och nu.
Så oerhört tacksam för min fina vän. Att hon är en del i mitt livsteam, en av de människor jag mött på denna livsresa, för gemensamma lärdomar och personlig utveckling.
Kommentarer
Skicka en kommentar