Dag 81

Varit en ganska soft dag.

Tidig kväll i går och jag kände mig ganska utvilad, även om jag inte var pigg när klockan ringde i morse. Medan älskling gjorde sig iordning, gjorde jag frukost.

Kokt ägg, smoothie och kaffe.

När älskling åkt till jobbet tog jag en check på FB innan jag slog mig ner i fåtöljen med en bok. 

Blev en stunds läsning och sedan tänkte jag se veckans videolektion. Lade mig på sängen och öppnade länken på telefonen. Efter en stund slog jag upp ögonen och insåg att jag somnat, så får göra ett nytt försök i morgon.

Kl 14, hade jag tvättstugan. Slängde i 2 maskiner och gick tillbaka till lägenheten. När jag sedan kom till tvättstugan för att hänga de första maskinerna och köra den sista, stod det en kvinna vid bokningsskärmen. Hon hade vissa problem att boka och när hon vände sig om mot mig för att be om hjälp, såg jag att det var samma kvinna som ”kidnappat” mig förra sommaren.

Okej kidnappa är kanske att ta i lite grann, men det var ungefär så jag kände mig. Jag skulle åka till Orsa och gå på en av sommarens yror. När jag satt mig i bilen och skulle slå av parkeringen på appen öppnades bildörren och hon klev in och satte sig i bilen på passagerarsätet. 

Misstänker att hon var påverkad av något vid det tillfället, hon svettades kopiöst, hade stirrande blick, talade osammanhängande om liv som var över och sjöng sånger om frälsning. Det tog ett tag att få ur henne ur bilen och när jag väl fått det, blev vi sittande på en parkbänk utanför soprummet. Hon ville inte släppa iväg mig och när jag försökte gå mot bilen var hon snabbt där och ryckte i dörrhandtaget. Så både lugnast och säkrast att sitta kvar på bänken.

Hon fingrade på mina kläder och pratade om att vi alla var ett och måste förlåta varandra. Jag mötte hennes blick och sa -Jag förlåter dig. 

Hon stirrade på mig och sa -Va? Förlåter du mig?

-Ja det gör jag, du är förlåten.

När jag sagt dessa ord reste hon sig upp och lämnade mig ensam kvar på bänken. När jag tittade på klockan såg jag att det tagit nästan en timme från att kvinnan klev in i bilen tills hon tillslut gick iväg.

Idag kände hon inte igen mig. Hon hade en klar blick och ett varmt leende på läpparna när hon tackade för hjälpen, när jag efter lite trix, lyckats boka en tvättid åt henne under eftermiddagen.

Älskling kom hem från jobbet och fixade en snabb middag. Ugnsbakad lax med pesto och mozzarellatäcke. Väldigt gott!

Sedan tog vi en kort vila innan vi bytte om till träningskläder och gav oss ut på cykeltur. Längesedan, flera år sedan faktiskt som jag cyklade sist, men det blev en härlig runda på 16,3 km.