Transformerande drömmar

Transformation, omvandling eller förvandling kan ske på många sätt och jag har varit med om några transformationer under de år jag varit på min personliga resa.

I natt drömde jag en dröm som påverkat mig under hela dagen.

Kort bakgrund:

Ilska och andra ”negativa” känslor har jag varit rädd för och haft svårt att möta genom åren, både hos mig själv och andra. Många har kallat mig konflikträdd. 

Jag har trängt undan känslor jag ansett vara ”fel” eller ”fula” och inte accepterat dem som en del i mitt känsloregister.

Drömmen i korthet:

Jag befinner mig på en plats med många människor, både kända och okända. Min mamma är där och en för mig helt okänd man. Jag hamnar i en konflikt med min mamma, som trappas upp av en rad händelser och dessa händelser väcker också upp olika känslor. Besvikelse, avund, hämnd, hat och ilska som tillslut bryter ut i form av renaste vrede. Den okände mannen har också en central roll i alla dessa känslor som blossar upp.

Kulmen på alla dessa känslor löser ut i ett totalt vredesutbrott (har aldrig känt en så stark känsla någon gång i mitt liv som jag upplevde under drömmen). 

Jag vrålskriker till min mamma att hon har passerat alla gränser. Saliven skvätter ur min mun och håret på mamma står rakt ut bakom henne. Jag skriker att hon har ingen rätt att göra som hon gjort, varken mot mig eller någon annan levande själ och att jag inte vill veta av henne. 

Så samlar jag mig och säger -Detta är för nu, om eller när vi ses igen ska jag ha lagt detta bakom mig och förlåtit. Då ska inte detta ligga till hinder för oss i vår relation.

Mamma tar tag i sitt ansikte och skalar bort en mask, bakom den framträder mannen som figurerat i drömmen. Masker fortsätter att falla och för varje ny mask som dras av, rinner de starka känslorna av mig en efter en och lämnar min kropp.

Tillslut står en det en liten skamfilad gråhårig äldre kvinna framför mig, i luggslitna kläder, som jag är helt säker på att jag aldrig sett, men mitt utrop i drömmen ”Va, är det du?!” talar sitt tydliga språk om att jag trots allt vet vem personen är, fast att jag även i drömmen på något sätt upplever att det är en främling. 

Kvinnan lyfter blicken, våra ögon möts och jag upplever en begynnande, spirande känsla av empati.

Där vaknade jag, med en migränliknande huvudvärk. Skrev ner drömmen och tog en dusch före frukost och huvudvärken avtog.

Drömmen har följt mig under dagen och den växande empatin, för den främmande men ändå kända kvinnan, som jag nu tolkar som mitt blottade, lite skröpliga och gråa ego, har sakteliga övergått i kärlek och jag känner frid i mitt sinne och hjärta.