Dag 138

Det händer inte så ofta, men ibland dyker de upp, tankarna på min barndom. Ikväll är en sådan kväll. 

Det första minnet som dök upp utspelar sig en ljum sommarkväll 1988 samma år som jag ska fylla 11.

Vi sitter och äter middag. Vi är tre vid bordet. De vuxna har druckit öl och vin till maten. Så säger mannen att han vill ut med båten, det är ju så härligt väder. Kvinnan protesterar. Vi kan ju inte ta oss dit. Det är åtta-tio kilometer till hamnen och ingen kan köra. Mannen blir påstridig. Klart vi ska ut med båten, hon kan köra, hon har ju bara druckit folköl. Hon vill inte. Mannen vänder sig till mig, för att övertala. Det vänder sig lite i magen. Jag försöker förhala, få mannen på andra tankar. Att åka iväg med bil och båt... det strider mot lagen, mot min moral och allt som är riktigt.

Stämningen börjar bli hotfull. En snabb överläggning och jag ger efter för mannens annalkande vrede. Klart jag vill ut med båten. Mitt leende är påklistrat och smärtsamt.

Vi kommer inte till båten den kvällen. Färden slutar i ett dike med en elstolpe fälld över biltaket. Inga personskador, bilen är en Volvo och klarade smällen ganska bra även om både motorhuv och tak fick några bucklor.

Ikväll tänker jag på hur det kunde gått. Någon av oss  i bilen hade kunnat skadas allvarligt. En fotgängare hade kunnat bli påkörd och fastklämd mellan bil och stolpe. Någon hade kunnat dö.

Vem hade jag varit då? Jag tog på mig skulden för det som hände. Att jag inte trotsade vreden jag skyggade för och sa nej. En 10 åring kan inte bära ansvar för föräldrars handlande, men det visste inte jag. 

Det andra minnet som dök upp är från samma sommar. Vi bodde i en sommarstuga utan badrum. Duscha fick vi göra på baksidan av huset, där en upphängd vattenkanna med snöre, fick verka som dusch. Baksidan vette mot skogen och det fanns inga hus inom synhåll, så duschade gjorde man helt i det fria.

En eftermiddag när jag stod där med schampo i ögonen tog vattnet slut. Jag ropade på hjälp och mannen kom för att fylla på kannan. Jag stod och blundade. När han kom tillbaka hörde jag att han pratade med någon. När jag fått schampot ur ögonen såg jag att det var grannens 14 åriga son som stod där med gapande mun och stirrade. Mannen sa ord som jag inte vill kännas vid och det väckte ett fruktansvärt obehag. Varje gång efter det, som jag duschade den sommaren, försökte jag få det fort överstökat och varje gång låtsades mannen att grannpojken kom förbi och obehaget väcktes till liv.

Ett sista minne, utspelade sig många år tidigare. Det var runt jul och jag är fem-sex år. Det är kväll och mörkt ute. Det spelas hög musik, LP-skivorna ligger i drivor på golvet och låtar spelas bara halvfärdigt innan plattan ska bytas mot en ny. Det står öl och spritflaskor på bordet. Själv dricker jag coca cola, det är lyx.

Mannen är på väg att byta skiva, kvinnan hejdar honom, hon vill lyssna klart på låten. Det utbryter någon form av tumult. Jag uppfattar inte riktigt vad som händer, men de skrikande orden Spring, spring ekar i huvudet när jag i strumplästen springer det fortaste jag kan, med bankande hjärta, genom decembermörkret. Jag springer till den tryggaste plats jag vet i stunden, blir insläppt och minns inget mer fören upplösningen några dagar senare. Då är det julafton.

Som sagt, jag tänker sällan på min barndom, jag tycker inte att den påverkar min vardag. Jag mår bra och lider inte utav det som hänt. Däremot händer det att jag reagerar på saker som sker, att jag har känslomässigt svårt att hantera saker som kommer plötsligt och definitivt om det är alkohol med i bilden. 

Jag har har jobbat hårt de senaste åren med att bygga upp en självkänsla och att sätta gränser och det är fortfarande en bit kvar tills jag är helt trygg i det. Dessa minnen som kom ikväll, är ”nya”, alltså inga som jag tidigare bearbetat. Men det verkar ligga i tiden. Nu förstår jag varför jag reagerade så starkt över en händelse för några veckor sedan. Det handlade inte bara om rätt och fel, utan det hade en djupare orsak. Jag anser fortfarande inte att jag hade fel i sak, men jag kanske hade kunnat undvika att rikta ilska och besvikelse mot mig själv och enbart lägga den där den hörde hemma för att skona mig själv lite grann. 

Gammalt har kommit upp för att betraktas, accepteras och släppas. Nymåne idag, vilket betyder nystart. Jag släpper det gamla och manifesterar det jag vill ha in mer av i mitt liv, harmoni, lycka och trygga relationer.