Nedräkning....

Regnet slår mot rutan och jag sitter bekvämt uppkrupen i soffan. Det är söndag kväll 24:e maj och i morgon ska jag till jobbet som vilken vanlig måndag som helst. Men det är inte en vanlig arbetsvecka som ligger framför mig. Jag kommer göra mina fyra sista arbetsdagar på den här arbetsplatsen. Känslorna är blandade. Det är ett eget val, men samtidigt rådande omständigheter som gör att jag ändå inte får stanna. Mitt val är att gå i förtid. Det känns rätt i magen, men vad kommer hända nu?

Det är den 2:e april. Torsdag morgon och jag är på väg till jobbet. Jag går i maklig takt över torget och sedan vidare ner för trappan mot tåget. Jag ser marken komma rusande och jag sträcker ut armarna för att ta emot mig, men faller hårt och slår ansiktet i betongen. På vårdcentralen konstateras en lätt hjärnskakning och skrapsår och blåmärken dokumenteras i journalen. Hem och vila. Jag är hemma ett par dagar och börjar sedan jobba igen. Orkar dock inte som vanligt, blir trött och efter några arbetsdagar måste jag stanna hemma för att vila både huvud och kropp. Det blir lite av en ond spiral. Jobbar några dagar, sjukanmäler mig och vilar hemma ett par dagar, går tillbaka till jobbet och hem igen.....

Jag känner att jag inte blir bättre, utan snarare sämre. Mitt upp i detta förväntas jag också söka jobb, både internt och extern, då jag är övertalig inför hösten. 

I mitten på maj, under ett telefonsamtal, ställer jag frågan -Måste man jobba? Frågan var riktad till min partner, men jag hör mig själv svara -Det måste man faktiskt inte! Senare på kvällen kom tanken att jag vill jobba i skog och mark. Jag mår väldigt bra när jag är ute i naturen och kände att det kanske skulle vara en hjälp till läkning, eftersom upplevelsen är att jag blir sämre och inte bättre efter min hjärnskakning. Jag pratade med min arbetsgivare om möjlighet att få tjänstledigt, med tanke på min rådande situation och fick klartecken att det var ok. Jag sökte flera jobb som skogsplantör. I spåren av Corona har branschen inte fått ta in utländsk arbetskraft och det fanns många jobb ute på Platsbanken. Samma dag som jag fick min tjänstledighet beviljad, släpptes restriktionerna och skogsbruket fick återigen anställa folk på säsong från utlandet....

Så här sitter jag nu, 24 maj, fyra dagar kvar att jobba och sedan ligger en 5 månader lång tjänstledighet framför mig. 

Jag tänker "Det får bära eller brista, jag har tilliten till att allt löser sig till det bästa".

Att gå tillbaka och jobba är inte aktuellt p.g.a mitt mående och sjukskriva mig vill jag inte, för plötsligt kommer dörren öppnas för något nytt och då vill jag kunna hoppa på det tåget som kommer.